Uppstår vid avverkningen, antingen som fällsprickor i samband med hårt tryck vid fällning, eller som kapsprickor vid delning av en stam som ligger i spänn och vid kapning av stock som hänger fritt. Kännetecknande för sprickan är att den alltid når ut till mantelytan på minst en sida.
Mekaniska sprickor kan även uppstå i virket om trädet belastas hårt av t ex vind och snö.
En märgspricka passerar alltid genom stammens märg och bildas under trädets växttid. Märgsprickan är svår att skilja från torksprickor när stockändan torkat, men mörkfärgad ved och spån i sprickan indikerar att det är en märgspricka
Vid osäkerhet om märgsprickans utbredning till följd av nedsmutsning eller när den "störs" av andra spricktyper, bör den bedömas i färskt snitt c:a 3 dm innanför stockändan.
Uppkommer när stockens ändytor torkar ut. Torksprickor är ytliga och har ingen betydelse men gör det svårare att se om det finns andra sprickor. Torksprickor som uppstått i sågtimmerstock skall ej behandlas.
Uppstår under trädets tillväxt. Vanligaste typen av växtspricka är den som uppträder mellan mycket tätvuxen kärnved, s k marbuskkärna, och omgivande ved med bredare årsringar. Denna typ av växtspricka kan också förekomma även om skillnaden i årsringarnas bredd är obetydlig. En växtspricka kan också vara lokaliserad radiellt och gå tvärs årsringarna utan att beröra märgen. Denna typ förekommer ofta i frodvuxen gran på åkermark, ofta i kombination med röta.
En särskild typ av spricka som uppkommer under trädets växttid är köldspricka. Den bildas, som namnet säger, vid mycket låga temperaturer då veden på grund av kylan blir utsatt för spänningar.
Vid kapning av stock med växtspricka samlas det i vissa fall sågspån i sprickan. Tack vare detta kan det vara möjligt att skilja växtspricka från avverknings- och torkspricka. De två sistnämnda typerna av sprickor uppstår när stammen upparbetas och under påföljande lagring.
