Rötor på tall

Skogsröta är mindre vanligt förekommande i tall än i gran. Den orsakas vanligen av rotticka eller honungsskivling. I äldre tall kan även angrepp av tallticka förekomma.

Rotticka (Heterobasidion annosum) som är vanlig i gran angriper sällan tall. Det fins dock en P-form (Pine) som lokalt kan göra stor skada. Rottickans P-form angriper tall, men även andra barr- och lövträd, främst i ett område i södra Sverige och ett annat område i mellersta Sverige. Svampen har förmåga att leva både på döda växtdelar och på levande vävnad med rätt fukthalt (ex kärnvirket i gran).

Honungsskivling (Armillaria spp) Tillhör rotrötans andra huvudgrupp av svampar. De växer inte lika högt upp i stammen som rottickan utan normalt bara 1 - 1,5 meter och anses därför inte vara lika allvarlig skadegörare. 

Talltickan (Phellinus pini) är ganska vanlig men minskar i takt med att gamla tallbestånd avverkas. Svampens fruktkroppar är ofta synliga i form av tickor utanpå stammen högt över marken. Den uppträder också i hål efter avdöda kvistar. Fruktkroppen är tjock, hård och svart på ovansidan som ofta har spruckit upp. Tickan kan vara bevuxen med lavar.  Skadan skall i kvalitetsbedömningen beaktas även om enbart märket på stammen efter tickan är synligt. 
Talltickan orsakar ringröta koncentrerad till några årsringar. Det speciella med talltickan är att den kan leva i tallens kärnved och skada denna värdefulla del av talltimret. Kärnveden innehåller svampgiftet pinosylvin som hindrar andra svampar att etablera sig. Stockar med skador av tallticka vrakas.

Aptera massaved om det förekommer röta i stammen. Eventuellt kan du prova att lumpa enstaka stammar för att bilda dig en uppfattning om hur långt rötan har spridit sig. Om den inte går långt kan det vara lönsamt att lumpa bort rötan på rotstockar med hög kvalitet.

I sågkubb och klentimmer är ingen röta tillåten. I barrmassaved är röta tillåten intill 67% av ändytans area.